Helvete har bara Börjat (3)
| Efter en natt av total sömnlöshet kom de för väckning 05:30... Hade under natten funderat på varför jag inte hoppade av när jag kunde? Nu var det försent...5 år framför mig, 5 långa år...Kan ju bara be till Gud att de ska gå fort... Morgonen var som alltid...i ett rasande tempo...Att ha en caporal stående och skrikande rakt i ansikte på en när man rakar sig... Hygienen i Legionen är kanon viktig och prioriterad, hur de nu får ihop det med att allt ska gå så fort... När vi sprungit till matsalen för att äta frukost så hann man knappt sätta sig ner förrän man var på gång igen till nästa sak...(att äta fort har ju satt sina spår, så nu kommer nog mina närmaste förstå...) På uppställningen och besiktningen av oss alla så fick vi reda på att nu skulle dagarna vara indelade i tre saker de närmsta tre veckorna....Vi skulle läsa och LÄRA oss flytande franska, 3 timmar varje dag i tre veckor...resten av dagarna var exercis och vapen, plus diverse träning... Franskan gick ju relativt bra då jag läst det innan i skolan, fick en precis som jag, en ny kille till min hjälp som var som de kallade francophone(fransktalande) det funkade faktiskt bra.... Vi fick ut våra vapen samma dag...vi fick var sitt ett exemplar av en "Famas" automatvapen...Vi fick besked om att vi skulle behandla det som om det vore våran flickvän och även sova med det... Träning och exercis som nu började var rena helvetet...man krälade och ålade, hoppade och klättrade, kastade sig ner i all möjlig skit...Fick hur mycket sparkar och slag som helst...varje gång man gjorde något som ej föll dem i smaken så fick man en smäll antingen i solarplexus eller rakt på läppen... det blev en vana att få stryk... Jag märkte att ju mer skit man tog emot, ju starkare blev man inom sig själv, man bet ihop, gick mer in i sig själv... Man lärde sig snabbt att sova när man hade chansen, äta när man kunde och då åt man snabbt....Man såg till att varje tillfälle det utnyttjade man, precis som de ville...snabba beslut... Inom sig så ville man bara ibland bort, speciellt när inget man gjort var bra och man blev bestraffad, men jag insåg snart att det var bara att stänga av känslor och sådant...fanns ej utrymme för det.. Veckorna rullade på och beskedet kom som alla hört rykte om..... Det var dags att åka till den beryktade FARMEN.... |
Kommentarer
Trackback
