Sarajevo (13)
Allting gick ett snabbt tempo,säga vad man vill men det var organisation på allt....
Vi lastade på oss själva på lastbilar för transport till flygplatsen i Sarajevo där vi skulle stationeras tillsvidare och även bevaka den samma...
Vägen dit gick igenom ett sargat landskap och totalt sönderskjutna och bombade städer och byar..
Folk stod längs vägkanterna och tiggde ,sträckte ut sina händer och ropade på sitt språk,vissa skrek av smärta och gråt...
Jag kände en så enorm ångest och vanmakt av att se detta kaos,tänkte att detta var sånt jag bara tidigare sett på nyheterna och hade svårt att förstå att jag befann mig mitt i detta kaos...
Vi kom fram mycket senare framemot kvällen och fick lite tid att inkvartera oss i en gammal hangar...
Det var en briefing kort därefter följt av mat,var lite förvånad av att det fans klart med matsal och kök osv...
Vi blev informerade att nu var det på riktigt och att vi var direkt underställda FN...
Vår ihuvudsakliga uppgift var att i första hand bevaka flygplatsen och den närmsta omgivningen mot attacker och även genomföra bevakning av Sarajevo stad med omgivna småbyar mot Serber och dess allierade legosoldater...
Första natten skulle mitt kompani ha vakten från kl 02:00 på natten så de sa att sov några timmar....
Inte en chans att man kunde sova,dels for tankarna genom huvudet om allt dels hörde man nu efter mörkrets inbrott hur det knallade och smälde hela tiden av raketer osv....
När vi sen kom ut på våra positioner tänkte jag att"detta är inte klokt" Jag satt fullt munderad med några av mina kamrater i ett skytte värn, såg hur dessa spår raketer och andra djävulsvapen åkte över våra huvud....
Kände hur rädslan och ångesten kröp över mig,men var tvungen att bevara mitt lugn och mitt skärpta sinne...Det var lika bra att försöka stänga av...
Natten passerade relativt lugnt,om man nu kan kalla det lugnt,(tänk er en nyårsafton vid tolv slaget och uppgradera det till 10 så förstår ni kanske det ljud man hörde hela natten)
Efter frukosten så fick vi besked om att efter kl 14:00 så skulle vi i konvoj ut och patrullera gatorna i Sarajevo då det kom information att någon grupp av Serbiska trupper befann sig i området...
En tanke av att nu händer det på riktigt och vi var alla lika samlade och tysta,var nog många som funderade på vad som hände i ens liv nu...Vi befann oss i en overklig verklighet...
Vi lastades ombord på FN;s pansarbilar och konvojen rullade iväg....
Det man såg i Staden(eller det som engång varit en stad) var sorgligt..Totalt sönderbombat,det bran överallt,invånare som sprang runt,gick runt med hopplösa blickar och en uppgivenhet,såga rödakors arbetare som samlade ihop döda mäniskor,kände en lukt av rök,krut....
Även en obeskrivbar lukt död....
Det kom besked om att det vi var ute efter att kolla upp var verkligt och de befann sig i utkanten av staden,Alla fordon begav sig mot den delen av staden och vi fick order om att osäkra våra famas och hur alla skulle posteras när vi närmade oss...
Kände hur rädslan kom krypande tillsammans med en vis ångest och en oerhörd längtan att vara någon annanstans...
Vi närmade oss stadsdelen och saktade in....
Vi lastade på oss själva på lastbilar för transport till flygplatsen i Sarajevo där vi skulle stationeras tillsvidare och även bevaka den samma...
Vägen dit gick igenom ett sargat landskap och totalt sönderskjutna och bombade städer och byar..
Folk stod längs vägkanterna och tiggde ,sträckte ut sina händer och ropade på sitt språk,vissa skrek av smärta och gråt...
Jag kände en så enorm ångest och vanmakt av att se detta kaos,tänkte att detta var sånt jag bara tidigare sett på nyheterna och hade svårt att förstå att jag befann mig mitt i detta kaos...
Vi kom fram mycket senare framemot kvällen och fick lite tid att inkvartera oss i en gammal hangar...
Det var en briefing kort därefter följt av mat,var lite förvånad av att det fans klart med matsal och kök osv...
Vi blev informerade att nu var det på riktigt och att vi var direkt underställda FN...
Vår ihuvudsakliga uppgift var att i första hand bevaka flygplatsen och den närmsta omgivningen mot attacker och även genomföra bevakning av Sarajevo stad med omgivna småbyar mot Serber och dess allierade legosoldater...
Första natten skulle mitt kompani ha vakten från kl 02:00 på natten så de sa att sov några timmar....
Inte en chans att man kunde sova,dels for tankarna genom huvudet om allt dels hörde man nu efter mörkrets inbrott hur det knallade och smälde hela tiden av raketer osv....
När vi sen kom ut på våra positioner tänkte jag att"detta är inte klokt" Jag satt fullt munderad med några av mina kamrater i ett skytte värn, såg hur dessa spår raketer och andra djävulsvapen åkte över våra huvud....
Kände hur rädslan och ångesten kröp över mig,men var tvungen att bevara mitt lugn och mitt skärpta sinne...Det var lika bra att försöka stänga av...
Natten passerade relativt lugnt,om man nu kan kalla det lugnt,(tänk er en nyårsafton vid tolv slaget och uppgradera det till 10 så förstår ni kanske det ljud man hörde hela natten)
Efter frukosten så fick vi besked om att efter kl 14:00 så skulle vi i konvoj ut och patrullera gatorna i Sarajevo då det kom information att någon grupp av Serbiska trupper befann sig i området...
En tanke av att nu händer det på riktigt och vi var alla lika samlade och tysta,var nog många som funderade på vad som hände i ens liv nu...Vi befann oss i en overklig verklighet...
Vi lastades ombord på FN;s pansarbilar och konvojen rullade iväg....
Det man såg i Staden(eller det som engång varit en stad) var sorgligt..Totalt sönderbombat,det bran överallt,invånare som sprang runt,gick runt med hopplösa blickar och en uppgivenhet,såga rödakors arbetare som samlade ihop döda mäniskor,kände en lukt av rök,krut....
Även en obeskrivbar lukt död....
Det kom besked om att det vi var ute efter att kolla upp var verkligt och de befann sig i utkanten av staden,Alla fordon begav sig mot den delen av staden och vi fick order om att osäkra våra famas och hur alla skulle posteras när vi närmade oss...
Kände hur rädslan kom krypande tillsammans med en vis ångest och en oerhörd längtan att vara någon annanstans...
Vi närmade oss stadsdelen och saktade in....
Kommentarer
Trackback
