Skarpt Läge (14)
Vi formerade oss snabbt och var utplacerade runt stadsdelen så att de var i princip omringade....
Själv satt jag och tre andra bakom några stora betonghinder och vi hade hela tiden kontakt visuellt med vårt gruppbefäl som i sin tur stod i radiokontakt med andra plutoner på plats....
Vi hade osäkrat våra vapen och jag kände en orolig känsla inom mig själv...jag både såg och kände hur min hand skakade och hur magen knöt sig....Visste att det var rädslan inom mig som sakta kom krypande....
Plötsligt ven det ett skott förbi vårt befäl som slog in i ett träd brevid honom...De hade sett oss och vår närvaro var röjd....
Det small och ven omkring oss och vi tryckte längs marken...
Det kändes så otroligt overkligt...vi fick order om att besvara elden...tankarna i mitt huvud gick totalt isär... Jag skulle skjuta mot andra levande personer,göra det som var olagligt i min hjärna...jag la mig i position...och kände hur min hand och finger skakade...tänkte att"För helvete lukas".....
Tryckte av och kände hur lätt det var...adrenalinet pumpade genom kroppen....Alla bara sköt mot byggnaden där de befann sig och de sköt tillbaka...rädslan släppte och gick över i någon form av ilska mot de som sköt mot oss...Jag kommer ihåg att jag var förvånad hur snabbt man får ett agg mot "fienden" Tror att det har att göra med att man känner sig hotat....de var ju även beskjutna från andra hållet så vi fick en chans att rycka fram mot huset....
När vi var ca 15 meter från byggnaden så hörde vi hur de skrek inifrån och dörren öppnades och ett vitt tygstycke kom ut först...de gav upp..Vårt befäl började skrika och de kom ut med händer ovanför huvudet och var ca åtta till antalet...nägra haltade och var sårade...de satte sig på knä och väntade...de andra i vår grupp kom runt till oss och vi fick ta oss in i huset för att säkra det...vi hade gått igenom huset på ca tio minuter och det var kroppar där inne som var döda och vem som dödat dem vet jag inte och jag är än idag glad över att man i sådana situationer inte vet vem som gjort vad...
Vi samlade ihop deras utrustning och bar ut kropparna efter det att vi hade säkrat dem så att de inte var minerade...
Utanför var det full aktivitet,de som gett upp var bakbundna och hade bindel för ögonen...alla lastades på bilarna och kropparna lades i säckar för att tas med....
Vi åkte tillbaka till förläggningen och tankarna gick åt alla håll...Jag kände att ilskan jag hade känt nu gick över i rädsla blandat med ångest...Fick ont i magen ,hade ingen aptit utan hoppade över maten gick rakt på vinet...vi hade nu ledigt till morgonen för att duscha och sova...jag hade med mig en lite plastdunk med vin till logementet ...duschade,gick i säng under tystnad..låg i mörkret, drog i mig vin för att överhuvudtaget kunna släppa tankarna och somna...
Jag hade deltagit i en krigshandling,jag hade kanske dödat...Ångesten kröp inom mig...jag ville bort....jag kände att vinet gjort sitt och att jag kunde slappna av....jag var i krig och jag var på väg in i en alkolism....jag ville hem...jag älskade min nya kompis vinet....jag somnade sakta....i morgon är en annan dag
Själv satt jag och tre andra bakom några stora betonghinder och vi hade hela tiden kontakt visuellt med vårt gruppbefäl som i sin tur stod i radiokontakt med andra plutoner på plats....
Vi hade osäkrat våra vapen och jag kände en orolig känsla inom mig själv...jag både såg och kände hur min hand skakade och hur magen knöt sig....Visste att det var rädslan inom mig som sakta kom krypande....
Plötsligt ven det ett skott förbi vårt befäl som slog in i ett träd brevid honom...De hade sett oss och vår närvaro var röjd....
Det small och ven omkring oss och vi tryckte längs marken...
Det kändes så otroligt overkligt...vi fick order om att besvara elden...tankarna i mitt huvud gick totalt isär... Jag skulle skjuta mot andra levande personer,göra det som var olagligt i min hjärna...jag la mig i position...och kände hur min hand och finger skakade...tänkte att"För helvete lukas".....
Tryckte av och kände hur lätt det var...adrenalinet pumpade genom kroppen....Alla bara sköt mot byggnaden där de befann sig och de sköt tillbaka...rädslan släppte och gick över i någon form av ilska mot de som sköt mot oss...Jag kommer ihåg att jag var förvånad hur snabbt man får ett agg mot "fienden" Tror att det har att göra med att man känner sig hotat....de var ju även beskjutna från andra hållet så vi fick en chans att rycka fram mot huset....
När vi var ca 15 meter från byggnaden så hörde vi hur de skrek inifrån och dörren öppnades och ett vitt tygstycke kom ut först...de gav upp..Vårt befäl började skrika och de kom ut med händer ovanför huvudet och var ca åtta till antalet...nägra haltade och var sårade...de satte sig på knä och väntade...de andra i vår grupp kom runt till oss och vi fick ta oss in i huset för att säkra det...vi hade gått igenom huset på ca tio minuter och det var kroppar där inne som var döda och vem som dödat dem vet jag inte och jag är än idag glad över att man i sådana situationer inte vet vem som gjort vad...
Vi samlade ihop deras utrustning och bar ut kropparna efter det att vi hade säkrat dem så att de inte var minerade...
Utanför var det full aktivitet,de som gett upp var bakbundna och hade bindel för ögonen...alla lastades på bilarna och kropparna lades i säckar för att tas med....
Vi åkte tillbaka till förläggningen och tankarna gick åt alla håll...Jag kände att ilskan jag hade känt nu gick över i rädsla blandat med ångest...Fick ont i magen ,hade ingen aptit utan hoppade över maten gick rakt på vinet...vi hade nu ledigt till morgonen för att duscha och sova...jag hade med mig en lite plastdunk med vin till logementet ...duschade,gick i säng under tystnad..låg i mörkret, drog i mig vin för att överhuvudtaget kunna släppa tankarna och somna...
Jag hade deltagit i en krigshandling,jag hade kanske dödat...Ångesten kröp inom mig...jag ville bort....jag kände att vinet gjort sitt och att jag kunde slappna av....jag var i krig och jag var på väg in i en alkolism....jag ville hem...jag älskade min nya kompis vinet....jag somnade sakta....i morgon är en annan dag
Kommentarer
Trackback
